Listmani

Är sjukt stressad över att vår fest är om mindre än två veckor.
Mannen har förvandlats till en hypereffektiv (och lätt despotisk) eventkoordinator. Ja, han har blivit Groomzilla. Jag känner mig som ett handlingsförlamat våp. Eller är jag kanske bara en sävlig brudgum i kvinnlig skepnad?

Vi har båda avsvurit oss allt socialt liv fram till festen och allt vi kommer att prata om framöver är champagneglas (hyra vs köpa), snittar, låtlistor, marschaller, vädret och bra alternativ för glutenallergiker.
Vi gör milslånga listor och knåpar i Excelark. Listan över saker som inte är under kontroll är alldeles för lång.

Är det någon som hittat det där mariachibandet jag önskade mig för ett år sedan är det hög tid att höra av sig nu.

Fed up with FedEx

Jag lovar, det här blir det sista jag skriver om det eländiga transportföretaget som jag uppmanar alla att bojkotta.

Mannen, som gillar att sverka i tid och otid, ringde med en dåres envishet upp FedEx kundtjänstchef. Den unge mannen, vars namn vi båda förträngt, bad om ursäkt att försändelsen var försenad, men en gaffeltruck hade gått sönder i Paris.

Vad i hela he*€%”#”=!? Vi ha fått höra att det är en ekonomiförsändelse, att den inte fick plats tidigare och att yada yada yada – när det visar sig att en maskin pajat och på bästa galliska manér hade samtliga inblandade ryckt på axlarna och gått hem, förmodligen för att dricka pastis och gnälla över sina 35-timmarsveckor.

Merde!

Jag är redo - tror jag

Mannen blev nappad i fredags och utfraktad till Sandhamn för lite grabbigt öldrickande, snölufsande och bastande. Han kom hem med glatt humör – och ett elakt influensavirus. Eftersom han aldrig blir sjuk får jag nu nästan för första gången uppleva hur ynklig den stackars älsklingen blir.

Omgivningen försöker att få mig paranoid genom att påpeka att det bara är några ynka fredagar och lördagar med inför festligheterna. Men jag är inte lagd åt det konspiratoriska hållet. Jag gillar ju överraskningar!

Jag nöjer mig med att hålla benen nyrakade, strumporna stoppade och håret i någorlunda snygg frisyr om Bröllopsstyrelsen får för sig att dyka upp.

”Du är inte paranoid...”

”…om alla verkligen är ute efter dig”, som Woody Allen sa. Ungefär.

Och det finns inget som gör en så paranoid som möhippe- och svensexetider. Vi som redan har gift oss går inte säkra för det.
Alla möten kan vara fejkade.
Alla resor kan sluta på ett helt annat ställe än man tänkt sig.
Alla oskyldiga AW med vänner kan visa sig vara en helkväll med sprit och minnesluckor.

Det enda rätta är att hela tiden vara hel och ren under samt ha nyrakade ben. Ifall man skulle hamna på spa helt plötsligt.

Mannen, som ju hatar överraskningar, anar ugglor i mossen. När är det hans tur, tro? Vem vet något? Och vem bättre att fråga än sin fru?
Men han slutade inte där. Igår morse tog han till det fulaste av alla knep:

Han kittlade mig.

Fotoförtydligande

I min hets att lägga upp bilderna har jag missat att förtydliga vem som tagit bilderna. Det är Eva Dahl. Hon är svenska, bosatt in New York och specialiserad på bröllop.
Ska du gifta dig i New York är Eva kvinnan för dig!
Som extra bonus får man desutom alltid med en djurbild i varje mail från Eva. Jag har fått pandor, katter och kaniner som livat upp mailkonversationen.

Tack för alla snälla ord! Några snabba svar på de vanligaste frågorna vi fått här och IRL:
Nej, vi är inte riktigt så snygga en vanlig torsdag.
Nej, jag har inte hunnit minska ner färgbilderna än och AD:n är på rymmen.
Jäpp, det är Plaza Hotel till höger, höljt i presenningar och ställningar, vilket är Donald Trumps fel.
Och ja, pappa, det var en lång kyss. Sånt får man göra när man gifter sig.

Färgfnul

"Men din rosa klänning då?" hör jag er ropa. Tyvärr är färgbilderna för stora och jag har inget lämpligt krympningsprogram i den här något klena datorn.

Jag ska ta med mig CD:n imorgon och försöka charma min AD att minska ner de till mer blogger-vänlig storlek.

Om inte mannen redan ikväll visa sig komma på en briljant lösning.
Ibland blixtrar han liksom till.

Central Park

Och nu - med bilder

Kära läsare,
äntligen ligger bilderna uppe! Dröjsmålet berodde på att mannen lagade middag åt mig.

Och han är som ni vet väldigt hemlighetsfull av sig.
Därför förekommer han på sin höjd i profil.

Hos frisören:

Den som väntar på något gott, väntar förjävla länge

Äntligen, äntligen, äntligen sitter jag här med en liten kartong i näven!
Exakt kl 10.13 skrev en kollega på att han mottagit försändelsen och nu är bilderna i säkerhet, i min skrivbordslåda.

Om de är bra? Jag har ingen aning. Jag har lovat mannen att inte öppna paketet förrän vi både är hemma, cirka 17.30.

Fattar ni hur svårt det är?

Fatwa på FedEx

Jag blir så jäääävla arg! Paketet har fastnat i Paris och ingen vet varför.

”Ja, det skulle ju varit framme igår kväll”, säger kundtjänst.
Själv är jag så arg att jag bara kan gurgla lite osammanhängande.
”Men det är ju en ekonomiförsändelse”, tillägger hon, som om det skulle hjälpa.

”Det är mina bröllopsfoton”, lyckas jag fräsa fram.
”Klart du ska ha dina fotografier”, säger kundtjänst i ett helt missriktat försök att verka hjälpsam.

Härmed utfärdar jag en egen liten fatwa mot FedEx.
Må alla deras försändelser komma vilse och deras flygplan flyga fel.
Och må alla anställda få fotsvamp och dålig andedräkt. Minst.

Men först – ge mig mina jävla foton!

Apropå Paris…

Lilla desperata Eva Longoria och hennes basketjätte har skickat ut save the dates. Vad säger man?

Så mycket rött och guld har jag bara sett i Chinatown på det kinesiska nyåret.




PS. Enligt FedEx ska bilderna anlända i Stockholm kl 18.00. Vad de ska göra under kvällen är oklart. Kanske en romantisk middag på Gondolen?

Och om man är vegetarian?

En liten Valentinbonus:
Paul Newman och hans fru Joanne Woodward har varit gifta i 48 år. Det är helt fantastiskt.

(Lite onödigt vetande: vad ger man till ett par som firar sin 48:e bröllopsdag?
Optiska instrument. Typ kikare. )

Båda har åldrats synnerligen väl – hon har till och med samma frisyr. Och han har kvar sina oförglömliga isblå ögon.

Enligt den blåögde är hemligheten att man helt enkelt inte går ut och äter hamburgare om man har en bra biff hemma.

Tur att jag har en man som är galen i entrecote.

Bilderna är snodda från people.com

Från Paris, från Paris

Förlåt min fixering, men just nu är det bara bröllopsbilderna (och möjligtvis lite annat) som cirkulerar i min lilla brudhjärna. Så här ser de senaste dagarnas aktivitet ut på FedEx hemsida, något jag febrilt försöker analysera:

Feb 14, 2007 1:23 AM
På lokalt FedEx-kontor PARIS FR

Feb 13, 2007 10:26 PM
Lämnat FedEx-kontor PARIS FR

Feb 13, 2007 6:05 PM
Anlänt till FedEx-kontor PARIS FR

Feb 12, 2007 9:59 PM
På lokalt FedEx-kontor PARIS FR

Feb 11, 2007 2:52 AM
På lokalt FedEx-kontor PARIS FR


Vad gör de där egentligen? Flyttas fram och tillbaka mellan arrondissementen?

Och om man kommer till Paris på en gris, hur kommer man därifrån?


Babe hade fixat hit bilderna i ett nafs

FedEx-fantasier

Spänningen är olidlig. Men så jäkla snabbt går det inte. Först på torsdag tycker transportföretaget att bilderna ska vara framme.

Enligt FedEx hemsida har bröllopsbildpaketet rest mer på tre dagar än jag gjort det senaste halvåret. Hittills har det varit i New Jersey och Memphis och befinner sig just nu i Paris.

Nu plågas jag av märkliga fantasier: att bilderna av misstag tar en sväng till Tahiti, där de störtar i Stilla havet tillsammans med Tom Hanks, som slutligen viker ihop våra bröllopsfoton till små solhattar.

Hurra, bilder på väg!

Efter att ha bitit på naglarn, slitit håret, generellt förbannat fotografsläktet och lidit av kompakt mailtystnad från vår fotograf i synnerhet, kom det äntligen ett tecken från väster.

Bilderna är på väg!!

Imorgon (vilket nog innebär onsdag eller förmodligen torsdag) ska de vara här.

Nu hoppas jag verkligen att de är BRA också!

Doften av det ljuva livet

Alla som känner mig vet att jag är passionerat intresserad av parfym. Och galen i kläder. Och lite lätt bröllopsfixerad. Så när jag får möjligheten att skriva om allt samtidigt blir jag ju extra glad.

Äntligen kommer Givenchys efterlängtade parfym Amarige Mariage till Sverige! Om en dryg månad kan blivande brudar välja att bära den chypreorientaliska blommiga doften på sin bröllopsdag – och jag vet en som redan gjort det…

Mest imponerad är jag dock av reklamen. Eftersom det är ett couturehus som gör parfymen, har de givetvis ritat en särskild brudklänning för tillfället. Helt ljuvlig!

Hallå Givenchy! Jag har ju fortfarande en fest att vara brudklädd på och kan säkert svälta ner mig till en storlek 32 (eller vad det nu kan vara) lagom till dess. Hör av er, så får ni min adress.

Tidskriftstillskott

Idag kommer ett nytt nummer av Sveriges bästa bröllopstidning ut – Amelia Brud & Bröllop! Konkurrensen är visserligen klenare än Silvstedts skådistalanger, men det är ändå ett riktigt fullspäckat magasin för oss som inte råd med klänning från Vera Wang och femcaratare från Tiffanys. Ett extra plus för att den inte är fullt så heteronormativ som andra tidningar.

Och allt detta beröm trots att jag inte ens är med i år.