Inbjudningsångest del I

”Tack för inbjudan! Jag kommer gärna”, svarar människan framför mig. Jag har ingen aning om vem hon är. Om jag inte vet vem hon är, vem mer har jag bjudit?

Jag vaknar kallsvettig. Första bröllopsdrömmen – och det är en mardröm. Typiskt. Datumet är inte ens bestämt, budgeten är svajjig och gästlistan är fortfarande långt ifrån klar. Men det är klart att gästlistan kommer att bli det mest ångestframkallande med bröllopet.
Fast det finns ju värre saker.

Eller?

Moderskeppet tur och retur

Åhhh, jag hatar SAS. Nej, jag hatar SAS bokningssida.

Det är 2005. Alla kan maila, alldeles för många kan blogga (tack vare sajter som denna) och det är skrämmande enkelt att köpa en massa onödiga saker på e-bay.

Är det då omöjligt att konstruera en sida där man enkelt och lätt kan boka biljetter för… säg en resa till New York? Är det det? Om man verkligen vill spana in lite Vera Wang-klänningar och kolla dagspriset på diamanter, måste man då försöka boka, misslyckas, gnissla med tänderna, rensa alla cookies, stänga ner alla fönster och upprepa proceduren?

En massa andra bröllopsrelaterade ärenden ska avklaras i världens brudmecka. Ja, jag vågar påstå att New York är moderskeppet för trendiga töser i giftastankar. I kläddistriktet finns sidentyg i alla väver och nyanser som passar en brud: krita, is, crème, äggskal, smör och puder. På Lexington ligger lyxiga brudsalonger där de mest exklusiva designers tar emot en trappa upp. I diamantdistriktet glittrar det så att ett par enorma solglasögon och mycket god karaktär (eller en panikslagen, skenande fästman) krävs för att gå 47e gatan fram utan svåra skador – på hornhinnor och/eller plånböcker.

I skrivande läge är det dock osäkert om just den här bruden kommer att svassa Femte avenyn fram i jakt på perfekta bröllopsskor eller om hon kommer att vardagslunka i Stockholm. Mitt öde ligger i SAS händer. Det känns inte så tryggt.

Ful, fulare, bröllopstidningar

Varför är svenska bröllopstidningar så fula?
Efter att ha bläddrat igenom en bunt av min systers överblivna tidningar undrar jag hur landet som varit starkt bidragande till begreppet "Scandinavian Design" och som hyllas stup i kvarten av Wallpaper och Tyler Brulèe lyckas klämma fram så eländiga bröllopstidningar.

Som tidningsmakare chockas jag, som estet är jag i uppror och som blivande brud fascineras jag av hur otroligt många smaklösa kreationer i klänningsväg som finns.

Martha, I love you.

Been there, done that

”Everyone needs a starter marriage”, sa en kändis. Nej, det var inte J Lo, men det kan mycket väl ha varit Lisa Marie Presley.

Det finns fördelar med att ha gjort det här en gång redan. Jag kan få precis vad jag vill. Jag har testat det traditionella, älskade det, men den här gången – ja, den här gången är det glitter och glamour som gäller. Ingen slöja, inga släktingar som bara måste bjudas (inte för att jag har några sådana, nej då), inga psalmer som ändå ingen kan text eller melodi till, ingen vitspritsad bröllopstårta, inga program och nästan inga krav. Bara ett härligt firande av vår kärlek med nära och kära.

En del gör ju det hela rätt från början. Som min blivande man.

Drömmen om prinsesshåret

Frisören propsar på en chignon som bröllopsfrisyr, jag drömmer om utsläppt hårsvall à la Charlotte York Goldenblatt. Tyvärr har han nog rätt. Han är även en god vän, så han känner mig och mitt hår bättre än jag själv. Och bättre än jag vill erkänna. Mitt hår håller inte lockar mer än en halvtimme, inte ens under pistolhot.

Inför en stor gala gjorde ovan nämnde frisör mitt hår. Långa, vackra lockar. Den första timmen kände jag mig (och såg enligt en söt kollega på pricken ut) som Linday Lohan (pre-bleach). Efter det liknade jag betydligt mer en rödhårig Donatella. Rakt, stripigt, platt hår.

En annan gång lockade han mig för en bylinebild. Jag lovar, jag kände hur lockarna gled ur håret under plåtningen, antagligen påskyndade av kamerablixtarna.

Alltså. En uppsatt frisyr med hår på plats ger sinnesfrid och ser snyggt ut hela dagen och kvällen. Det svåraste är vad jag ska ha i håret. Blommor? Mjae. Fjädrar? Kul, trendigt, men kanske inte så jag. Några vackra hårnålar med strassstjärnor på? Mmm, absolut!

Hönan eller ägget

Vad kommer först – klänning eller skor?

Jag vet inte var jag ska börja leta. Innan jag har blivit av med den där extra vadderingen runt midjan kommer jag inte att komma i närheten av en klänningkreatörs måttband. Nix. Icke. Istället väntar jag på att överflödshullet magiskt ska smälta bort, bara för att jag ska gifta mig.

Meanwhile kikar jag på skor. Jag har hittat ett par ljuvliga knallrosa lack-Manolos på e-bay. Jag drömmer om ett par ljust puderrosa strassbeströdda kreationer från Christian Louboutin. Ett par crèmefärgade sandaler med diamantspänne från Jimmy Choo väcker mitt habegär.

En sak är säker. Det blir ingen vit satin för min del. Inte i skoväg i alla fall. Jag kan absolut tänka mig ballerinasko-rosa tjock och glänsande satin till min klänning. Kanske med en liten underkjol som kikar fram. Och ett strassbeprytt spänne på skärpet. Eller kanske ett tjockt band, knutet i rosett i midjan.

Behöver jag ha skorna när jag letar efter klänningen? Bestämmer de stilen? Eller ska jag bestämma mig för klänningsmodellen först och sedan leta skor?

Det enda jag vet är att jag vill ha både skor och klänning som jag kan ha igen. Ja, och att det är dags att säga bye bye till badringen.

”Men vi har ju ingen lokal”

Lokal. Suck. Att det ska vara så svårt att hitta en som ligger centralt, är vacker in- och utvändigt, får plats med sådär 100 personer, med bra kök och där man får ta med egen kock och vin.
Dessutom har alla ställen semesterstängt. Det kan göra en brud lite stressad. Fästmannen däremot är filbunkslugn och vägrar att ens sätta ett datum, förutom det mer svävande ”januari, februari någongång”.

Vi har en liten shortlist över ställen där vi a) jättegärna skulle vilja vara b) kan nöja oss med eller c) tar i nödfall. Alla a-alternativ är tjusiga men vill pracka på oss viner med restaurangpåslag – trots att vi hyr dem dyrt. B-ställena är just det och c-ställena ska vi inte prata om. Det är den lysrörsprydda festlokalen i mosters bostadsrättsförening eller en konferenslokal vid Odenplan, praktiskt utrustad med overheadapparat och högtalartelefon.

Jakten går vidare. I väntan på att något dyker upp ska jag börja köpa trisslotter. Jag nöjer mig med ynka 50 000 kronor. Det är 83 flaskor Bollinger på tjusiga stället.

Gud är i detaljerna - eller?

Att planera ett bröllop är att få ihop fem miljoner detaljer, som alla verkar otroligt viktiga. Konstigt att man fastnar och bli lite manisk.

Ett misstag många brudar (och kanske en och annan brudgum) gör är att fokusera för mycket på bröllopet och helt glömma bort att det är äktenskapet som är det viktiga. Bröllopet är ett firande av inträdet i det, fast med fina skor och klänning och en massa blommor. Och om man som jag tänkt att gifta sig på vintern, glitter och snöflingor och… Ja, man bör alltså inte förlora fokus på vad som är viktigt.

Det kan jämföras med att vänta barn. Förlossningen är ju inte slutmålet - det är bara början. Annars skulle en väldans massa barn bli övergivna vid födseln. Bra att ha i åtanke, när något inte går som man tänkt sig med planerandet.

Och lättare sagt än gjort, för ett perfektionistiskt kontrollfreak som jag.

Bridexena vs Bridezilla

Så fort du svarat ”ja”, så är du antingen eller. Du har verkligen inget val, sötnos. Men du kan välja om du vill vara en vanlig, besatt bridezilla eller en cool, krigarprinsessa till blivande brud.

Vilka val jag än ställs inför, så är jag samlad, tuff – och tungt beväpnad.

Jag är Bridexena.