Bröllopsstyrelsen slår till, del II

Ojojoj, jag har inte bloggat på nästan tre veckor!

Jag har så mycket att göra och fokus på annat att jag bara inte orkat ta mig tid att skriva ner allt underbart som hänt. I lördags var det första gången som jag om mannen suttit ned vid köksbordet och ätit på över en vecka.

Men, åter till ämnet. Efter fotografering bar det av till en suspekt träningsklubb på Söder. Istället för kampsport blev det närkamp med en mässingsstång. Yep. Poledancing. Iförd lånade fula blå cykelbyxor och en minimal silvertopp fick jag en nyfunnen respekt för strippor. Tjena, vad jobbigt det är att snurra snyggt runt en stång - i mitt fall med lika lite stolthet som kläder på.

Nästa stopp var drinkar och frågesport i en väninnas underbara våning. Väninnorna hade frågat tolv män i mitt liv (allt från man och systerson till min allra äldsta vän) om citat som beskrev mig, Mitt jobb var att para ihop de roliga, vassa och oftast fantastiskt smickrande citaten med rätt man. Det gick hyfsat.

Middag var nästa punkt på programmet och det var fantastiskt god mat på Sardin vid Nytorget. Slutligen var det en liten tappar skara som gick vidare till Nada och där väntade mer drinkar, allsång och till sist, utschasande vid stängningsdags.

Söndagen var seg och att tillbringa den på Ikea var minsann en bedrift i klass med att bestiga Mount Everest.

Bröllopsstyrelsen slår till del I

Kl 10.00 i lördags morse ringde telefonen. I luren hördes en distingerad mansröst säga: ”Det här är bröllopsstyrelsen. Jag kommer bara att säga det här en gång (Hallå där, ’allå, ’allå ’emliga armén). Kl 10.45 står en taxi utanför. Du ska kliva in i dig, med ögonbindel. Och med dig ska du ha följande saker: hudfärgad bh, hot pants, pumps, snäva jeans……” och en hel radda andra mystiska saker som han radade upp.

Sagt och gjort. Taxin hämtade mig och väl framme vid destinationen möttes jag av ett par händer som ledde mig nedför en trappa. Bindeln togs av och där väntade en massa snygga, svartklädda tjejer. I en fotostudio.

Jäpp, det var min värsta misstanke som besannades. Jag skulle fotograferas. Men inte bara en gång. Tolv gånger – som i antal månader. Tjejerna hade slitit som djur för att få ihop tolv helt olika outfits, med rekvisita och allt, som representerade mig och mitt liv. Jag var allt från cowgirl och sjöjungfru till fransk husa och Audrey Hepburn i ”Breakfast at Tiffany’s”.
Otroligt kul – och otroligt utlämnande.

När kalendern presenteras?
Ingen aning. Men än en gång har jag mina misstankar…



Originalet

Mañana

Jag har inte bloggat på ett tag, som ni märkt. Inte för att jag inte har haft något att säga – tvärtom.

Imorgon utlovas en utförlig berättelse om förra helgens happening.

Sötnosar i Singapore

För några veckor sedan var jag en snabbis i Singapore (ja, jag vet, jag kommer att steglas av klimatkommissionen med metereologmaffian i spetsen snart).

Där såg jag ett litet bedårande brudfölje i eftermiddagshettan. Först kom bruden, sprikrak i ryggen. Bredvid gick (fäst)mannen och bar hennes långa släp. Efter gick en tärna med bukett och påse i handen och en bestman med paraply som skuggade bruden från den stekande solen.

”Titta på hennes fötter,”viskade mitt stylish resesällskap. ”Scholls.”

Mycket riktigt. Den späda bruden spatserade fram i ett par fotriktiga tofflor.

Klänning + färg = sant

Äntligen har en photoshopsamatör om jag helt själv lyckats kapa och förminska den enda färgbilden där hela klänningen syns.

Bortse från den lätt märkliga minen och beundra istället klänningen som duktiga sömmerskan Mia sydde på kort tid åt en hysteriskt stressad Bridexena. Och skorna, som mannen hittade i New York för över ett år sedan. Han vet att jag har 36,5 i Manolos, men 36 i Miu Mius.

Visst är han underbar?