Meddelande från fästmannen

”Du skriver ju inget på bloggen”, klagar fästmannen.

Ja du, jag har ju inte så mycket att skriva om. Förresten har jag skrivit jättemycket de senaste dagarna. Det är väl någon som inte läser så ofta…

Fästmannen vill dessutom passa på att dementera att Skånebröllopet skulle vara för traditionellt. Det var det inte, menar han. Däremot vill han hellre vara i Stockholm, New York eller kanske någon annan världsmetropol.

Jag har avlagt tystnadslöfte när det gäller vårt bröllop. Att skriva räknas förstås inte.

Men nu tar jag semester i några veckor. Kanske skriver jag någon gång när lusten faller på.

Just don’t mention the war.

Happy birthday, Bridexena!

Ja, det är bloggen och inte jag som fyller år. Jag är som bekant evigt ”chuchu”. I ett år har jag knåpat ihop berättelsen om mitt eget planerade giftermål och betraktelser av andras bröllop.

Det känns inte som om jag har kommit så mycket närmare ett bröllop, även om jag lyckats planera två stycken under året.

Förhoppningsvis har jag inspirerat några brudpar, inte avskräckt för många och kanske lockat fram några skratt. Om de är igenkännande, av medlidande eller något annan anledning (fylla?) spelar ingen roll.

Bara ni tycker att det är kul. Så fortsätt att kommentera, det uppskattar jag verkligen.

Och ikväll ska jag minsann fira med ett glas bubbel…

Gör om, gör rätt

Vulgodrottningen Brigitte Nielsen har gift sig med sin man Mattia Dessi – igen. Uppenbarligen var hon inte skild från sin fjärde (!) man när hon förra året stod brud på en strand i Dominikanska republiken. Nu ett drygt år senare, skedde bröllop nummer två på Malta.

Hennes manager förklaring att förra gången mer var ”en förlovningsceremoni” låter ju lite lam. Särskilt när man ser bilden.

Men hey, alla tillfällen att fira ska tas tillvara.


Bröllop nummer ett – för just de här två.
Foto: Paola Rossi

Stööööörsta möjliga tyyyyyyystnad….

Jag har överlåtit åt fästmannen att planera bröllopet, eftersom mina försök och förslag inte fallit i god jord. Vill han gifta sig får han alltså fixa festen. Han har tagit hjälp av en hemlig koordinator, som jag är säker på kommer att göra ett strålande jobb – även om jag inte är helt övertygad om hennes första lokalförslag:

Ett cirkustält på Storängsbotten.



Eller varför inte? Det är väldigt symboliskt…

Så här ser ett cirkustält ut enligt wikipedia.org

The show must go on

Tänk er ett bröllop i de djupa småländska skogarna. Vädret är perfekt. Vigsel gick felfritt, bruden var vacker och middagen både god och överstökad.

En av gästerna har bjudit upp den strålande bruden och de svänger sig i dansens virvlar. Ja, inte bara svänger. Danskavaljeren slänger så med henne att hennes knä - ve och fasa - hoppar ur led!

Panik! Blotta tanken på att tillbringa bröllopsnatten på akuten får bruden att brista ut i tårar.

Men tur i oturen, killen som slängde med bruden är läkare och lyckas med mycket kraft och beslutsamhet, och inför en engagerad publik, trycka tillbaka knäet i någorlunda rätt position.

Kvällen är räddad! Bruden kan spendera bröllopsnatten på bolster med sin älskade istället för på brits.

Jodå, det är en alldeles sann historia och hände i helgen. Vissa detaljer har ändrats för att skydda de klumpiga.

Sensmoral? Bjud alltid in minst en läkare till ditt bröllop.



Här vill man ju inte tillbringa första natten som fru.

Avbokat och klart

Så var lokalen avbokad. Fästmannen ville inte gifta sig vid havet i Skåne. För traditionellt, menar han. Hur traditionellt är det att stå utomhus i en kohage, äta middag i en klubbstuga med en fotbollsplan på ena sidan och havet på andra och tillbringa bröllopsnatten i en gammal skola?

Snart tror jag att vi kommer närmare mitt mål. Att rymma och gifta oss på ett ställe som det här. Man får limousin (kanske en fin vit som på bilden), levande ljus, traditionell bröllopsmusik, en brudbukett bestående av sex nejlikor, en knappnålsnejlika åt brudgummen, hela nio professionella bröllopsbilder och löftena tryckta på fina papper (utmärkt att rama in) – allt för bara $199!

När åker vi, älskling?

En ny man

Jag hade synnerligen trevligt herrsällskap hem från Paris. Marc Jacobs. Visserligen inte en helt ny bekant i garderoben, däremot i skoform. Små, bedårande kolafärgade ballerinor.

En man som jag desperat velat knö in i garderoben en längre tid är Christian Louboutin. Jag snubblade över en butik i Paris förra veckan och var givetvis tvungen att gå in.

Och gissa vad som gömde sig därinne. En massa ljuvliga skor – på rea!!! Jag började hyperventilera och kände mig lite lätt yr.

Efter en halvtimme var både jag och expediten genomsvettiga. Det fanns helt enkelt inga skor in min storlek som passade, rea eller inte. Mina breda ankfötter är inte gjorda för de eleganta smala kreationerna.

Till slut var jag desperat nog att nästan köpa ett par limegröna mockapumps som klämde för 3000 spänn bara för att äga ett par Louboutins.

Tur att jag besinnade mig.

Bröllopstårta vs tiramisu

Ikväll är det final och jag håller nog (även om jag är kluven) på Frankrike. Fästmannen hejar, lite motvilligt, på Italien.

Fästmannen har en fascinerande liknelse för de båda lagen – men egentligen mest för länderna:

”Frankrike är en bröllopstårta. Stor, pampig och med en massa krusidulller. Men när man väl äter tårtan är den torr och trist, precis som de flesta bröllopstårtor. En på tok för söt men annars rätt ordinär sockerkaka som stått för länge.

Italien å andra sidan, är en tårta som är lagom snygg, inte lika mycket bells and whistles. Men smaken är gudomlig: saftig och chokladig. Det är en tiramisu, helt enkelt. ”

Jag tycker förstås att det italienska laget är snyggare på utsidan.