Drömmen om prinsesshåret

Frisören propsar på en chignon som bröllopsfrisyr, jag drömmer om utsläppt hårsvall à la Charlotte York Goldenblatt. Tyvärr har han nog rätt. Han är även en god vän, så han känner mig och mitt hår bättre än jag själv. Och bättre än jag vill erkänna. Mitt hår håller inte lockar mer än en halvtimme, inte ens under pistolhot.

Inför en stor gala gjorde ovan nämnde frisör mitt hår. Långa, vackra lockar. Den första timmen kände jag mig (och såg enligt en söt kollega på pricken ut) som Linday Lohan (pre-bleach). Efter det liknade jag betydligt mer en rödhårig Donatella. Rakt, stripigt, platt hår.

En annan gång lockade han mig för en bylinebild. Jag lovar, jag kände hur lockarna gled ur håret under plåtningen, antagligen påskyndade av kamerablixtarna.

Alltså. En uppsatt frisyr med hår på plats ger sinnesfrid och ser snyggt ut hela dagen och kvällen. Det svåraste är vad jag ska ha i håret. Blommor? Mjae. Fjädrar? Kul, trendigt, men kanske inte så jag. Några vackra hårnålar med strassstjärnor på? Mmm, absolut!