”Alltså, jag har tänkt på det...”

Som vän av ordning påpekade var det ju fästmannen som skulle planera bröllopet, med hjälp av wedding planner-vän. Eftersom vi är ett otroligt upptaget kosmopolitiskt par, föreslog wedding planner-vännen att vi skulle gifta oss över jul i fjärran land och ha fest hemma.

Och eftersom jag är kan hantera en sökmotor med schvung och har kontakter i resebranschen (samt även handlingsförmåga, något som stundtals är lite snedfördelat i förhållandet), tog jag mig an uppgiften att planera det kombinerade bröllopet och bröllopsresan. Fästmannen är utsedd till chef över festen.

När jag frågade hur det går med festplaneringen, om det är ett datum satt, eller kanske en liten lokal hittad, skruvade han på sig och svarade att det inte var så mycket konkret klart än. Han lovade dock att han mentalt var på banan.

Jag får nog ta och ringa wedding planner-vännen själv.

Strand vs storstad

Just när jag tror (igen!) att vi är överens, så kommer fästmannen med en invändning.

”Vad säger du”, undrar jag ”Strand i solnedgång eller på en klippa vid vild djungelfors?”

”Jag vill gifta mig i New York”, säger fästmannen. ”Det har jag sagt från början”, påstår han sedan.

”Nej”, kontrar jag ”Det har du sannerligen inte. Du har varit inne på en massa olika ställen – liksom jag, i rättvisans namn. Men nu är det min uppgift att fixa bröllop och bröllopsresan och jag har fått fram det här braiga priset, trots att det är jul.”

”Men om vi ändå flyger via New York kan vi ju stanna där och gifta oss.”

Åååh, vad jag längtar tillbaka till the good old days, då bruden bestämde allt och brudgummen log och sa ”ja” till det mesta.

Min fästman cynikern

En riktigt bra lördag är lika med sovmorgon, en sväng på stan (jag fick agera smakråd åt fästmannen, eftersom jag själv är pank) och lunch på Operakällarens Bakficka. Där sänker vi medelåldern rejält, men det är något så hemtrevligt med att sitta uppkrupen på en pall och äta råbiff (halstrad med alla tillbehör och pommes frites vid sidan om) och dricka lite öl i miljön där operastjärnor häckat i decennier, där det är slamrigt, livligt och kakelklätt.

I förrgår var det dessutom lunch med underhållning. Lagom till råbiffen kom ett brudpar ut ur Jakobs kyrka, mitt emot Bakfickans fönster, där vi satt. Fästmannen kom med sin vanliga fras, som han spottar ur sig så fort han ser två personer i sina finaste bröllopskläder.

” Två naiva själar som tror att de kan göra varandra lyckliga”, fnös han.

Jag frågade hur det kommer sig att en så fullfjädrad cyniker ändå själv vill gifta sig.

”Det är för att jag är så komplex som person”, svarade han med ett belåtet leende.

Eller så är det jag som är så fantastisk.

Jul, jul, förbannat dyra jul

Vi har en plan. En briljant plan, på alla punkter. Utom en, visar det sig.

Planen är att åka bort och gifta oss (ja!!) på en öde strad och ha festen efteråt.

Det är ju ändå vår bröllopsresa, tänkte jag och bad flotta resebyrån kolla upp resa och lyxigt resort på trevlig ö utanför Afrikas kust. 125 000 för två personer i två veckor. 18 000 bara för flygresan. Per person. När jag påpekar att vi inte behöver flyga business, hör jag hur resebyråagenten Östermalmssnöper på munnen och svarar att det minsann är ekonomiklass.

Varför så dyrt? Det är jul, dummer. Och jul- är ett prefix som får priserna att skjuta i höjden mer än bröllop-.

Har ni någon plan B?, undrar väninnan med förnuft och företagsekonomisk utbildning.

Jodå, julbröllop på tu man hand på Statt i Växsjö kan vara trevligt.

Dagen vi inte gifte oss

I lördags var det den 16 september, dagen då vi inte gifte oss.

Jag är lite sur på fästmannen, eftersom det var synnerligen fantastiskt väder och det hade blivit ett synnerligen fantastiskt utomhusbröllop.

Han lovar att vi kommer att få fantastisk väder när vi gifter oss (vilket alltså inte skett än). Samt att det kommer att ske i år.

Stay tuned.

Mannen med den hesa rösten slår till

Rod Stewart, som har sju barn med fem olika kvinnor, ska gifta sig med sin Penny, den senaste i raden av långbenta blondiner.

Nästa sommar ska bröllopet äga rum, med största sannolikhet i Roddans nyköpta (drygt fem miljoner dollar) maison i en by nära Nice. Andra ställen har nämnts som möjliga vigselorter, men Penny tycker att södra Frankrike är ”otroligt romantiskt”.

Bridexena, som själv blev friad till i en by nära Nice, håller helt och hållet med.

Är det det här som kallas för huligan…?

Jag var i Paris när semifinalen i fotbolls-VM spelades. Jag hejade på Frankrike och trodde givetvis att fästmannen gjorde detsamma.

Därför blev jag lite förvånad när jag fick ett sms när Frankrike gjorde mål:
”Fan fan fan”

Mitt sms:
”Vill du åka till Frankrike som vi bokat eller?”

Svaret kom blixtsnabbt:
”Vill du gifta dig i år?”

Touché.