Säg DET snabbt fem gånger

Idag gifter sig Elton John, iförd en svart kostym med diamantbrosch, med sin David. Och sjuhundra andra homosexuella par i Storbritannien. Äntligen införs partnerskap även där.

Bröllopsparet väljer samma kapell som Charles & Camilla i Windsor, med bara några få familjemedlemmar närvarande. Festen på Sir Eltons närliggande gods är för parets närmaste vänner – alla sjuhundra.

Undrar vad den numera så diskrete sångaren och hans gäster ska sitta på? Sjuhundra sjuanstolar?

Bild från BBC

Strunt i stolarna, ta en drink till

Ah, lokal. Igen. Tyvärr infriades mina värsta farhågor i lördags och tja, Las Vegas lockar mer än någonsin.

Efter en del övertalade har jag fått med fästmannen på en lokal vi tidigare tittat på – jäpp, fulstolslokalen. Vår konversation låter misstänkt lik en mamma som försöker övertala en motsträvig femåring:
”Älskling, om du tycker att det är värt sådär 8 000 kronor extra, så hyr vi in stolar.”
”Mmm, kanske… För de som finns är fula.”
”Ja, fast så fula är de väl inte? Och så har de runda bord. Du vill ju ha runda bord.”
”Mmm.”
”Så kan vi ta med hur mycket vin vi vill.
”Mmm…vin.”
”Och servera gin & tonic. Du gillar ju gin.”
”Mmmm… gin.”
”Vi kan ha härliga drinkar, helt gratis, hela kvällen. Visst är det bra?”
”Mmmm… gin.”

Okej då, inte så mycket femåring. Mer Homer Simpson. Fast inte till utseendet, tack och lov.


Bilden är från www.drinkingstuff.com

Curls, curls, curls

Ny dag, ny frisör. Igår var det en amerikansk kändishårstylist som fick sätta locktången i mina testar. Han hade solglasögon och tatuering på huvudet. Jag hade inga förväntningar.

Jösses vilket resultat! Jag fick värsta filmstjärnevågorna! Jag såg ut som Gisele – i håret. (Dessutom avslöjade frisören att Gisele har omänskligt mycket hår. Det var det jag misstänkte. I och för sig betvivlar jag att Gisele är mänsklig. Sååå långa ben? I think not.)Och very Charlotte, på ett lite sexigare vis.

Inte nog med det. Folk stirrade, klappade mina lyxiga lockar och frågade om jag hade färgat håret, som blev onaturligt blankt. Jag kände mig snyggast i världen. Här var bröllopsfrisyrfixaren! Jag var beredd att flyga in killen från New York på den stora dagen, bara för att få de stora, fina lockarna.

”Titta vad fin jag är i håret”, sluddrade jag när jag kom hem mitt i natten, champagnerusig – och fortfarande lockig.
”Fast jag tycker om dig med rakt hår”, svarade fästmannen.

Idag? Still wavy.

”Jag orkar inte engagera mig känslomässigt en gång till”

De underbara orden yttrades av en väninna när andra säsongen av Expedition Robinson drog igång. Och så känner jag inför ännu en bröllopslokal.

Jag har redan mentalt skålat, ätit, druckit, dansat och sjungit i två olika lokaler. Nu blir det ingen av dem och jakten går vidare. Ny lokal ska inspekteras på lördag. Jag känner mig fientligt inställd redan. Eller i alla fall beredd på det värsta. Den lovar så mycket. Lite som en kontaktannons, som säljer in sig själv som ”mysig lokal med underbar utsikt och charmig, intim atmosfär”, när det i själv verket betyder ”titta bara ut genom (de lindrigt rena) fönstren, för själva lokalen är sliten, liten och taskigt städad”.

Men jag lovar, jag ska ge den en chans.

Vaddå, gör alla det?

”Jag kanske ska ha en större storlek”, flämtar jag fram, medan expediten på Victoria’s Secret gör sitt bästa med att klämma i mig i en liten korsett (torsolett? Vad är skillnaden?)
”Har du börjat gå ner i vikt än inför bröllopet?”, kontrar hon.
”Nä”, svarar jag och försöker behålla någon värdighet medan blekfeta valkar sväller ut lite här och var.
”Då är det inga problem alls”, svarar hon och sliter resolut igen sista hyskan.

Är det bara jag som tvivlar på att nedräkning till bröllop innebär nedräkning på vågen? Förra gången tappade jag något kilo eller så innan bröllopet, men ska vi vara ärliga här så var jag smalare redan från början. Jag kommer inte att gå ner i vikt per automatik nu, det krävs en herkulisk kraftansträngning. Men det ska gå. Jag tänker inte promenera fram till altaret (eller vad det nu blir) med fladdrande östermalmsvingar.

Se där, ett nyårslöfte.

“Men då har jag tvättid”

Vårt datumdaltande har mötts av olika reaktioner:
Förstrött bläddrande i fullspäckad kalender (pappa)
”Bra, ju senare desto bättre… ljus”, säger fotografen
”Nä, då är vi i Karibien/Indien/Malaysia/Tahiti” säger jetsettande vänner
”Kan ni aldrig bestämma er?” säger otåligt syskon

Men den märkligaste reaktionen till det framknuffade förevigandet av vår kärlek är motiveringen ”Nej, det är alldeles för lång tid efter jag kommit tillbaka från Karibien/Indien/Malaysia/Tahiti! Och då ju har solbrännan försvunnit.”

Brun-utan-sol, gott folk. Brun-utan-sol

Den bröllopslösa bruden

Jag beklagar mig för mina syskon. ”Jag har skorna, jag har nästan klänningen, jag vet hur ringen ska se ut och jag har mannen. Vad mer behöver jag?”

”Ha, den bröllopslösa bruden”, svarar bror. ”Stick till Las Vegas!”

Fästmannen håller sig fast vid festen, men jag är sugen på att sluta leva i synd (jäjä, ni vet jag menar) snarast. Som min vän, gift sedan några år och nybliven tvåbarnsfar, sa: ”Being engaged gets old quickly”.

Håll truten

Ibland känner jag för att sätta på mig den här och placera mig själv i utvisningsbåset.

För den närsynte: ”Please shut up about your fucking wedding”.

Om jag nu bara kunde sluta tänka också.

Och Runar är typ 100

Sockersöta Mischa Barton, 19, har förlovat sig med Cisco Alder, Kimberly Stewarts ex. Whitestarrsångaren gick ned på knä på Hawaii och friade, samtidigt som han gav henne en enorm bukett med tropiska blomster. Vilken tjej hade inte svarat ja?

Och det gjorde givetvis Mischa, som tidigare nobbat nyblivne singeln DiCaprio med motiveringen ”är inte Leo typ, 30, eller nåt?”.

Gammalt ställe, nya pengar

Vem älskade inte Wedding Crashers? Och jag svär, hittar vi inte drömlokalen snart, så drar vi till idylliska Chesapeake Bay i Maryland, där The Inn at Perry Cabin ligger.

Men vi får skynda oss att boka! Sedan det ljuvliga, lyxiga lilla hotellet var med i filmen står brudar i kö för att få hålla sin bröllopsfest på ett ställe ”där Ralph Lauren möter Norman Rockwell”. Långt ifrån neonskyltar, med flera mil till närmaste trafikljus, med god mat, segling och där entusiastiska par kan fiska upp både ostron och krabbor.

Är det det som kallas för naturlig lyx?