Så doftar en brud – och en brudgum
Klart en brud ska ha en egen doft, något som tidigare avhandlats här. Och är man som jag, något av en näsvis messerschmitt och insnöad skönhetsnörd, måste ju bröllopsparfymen vara något alldeles extra. Brudgummens likaså.
Jag bar Gardénia från Chanel, skapad av Mademoiselle herself med Ernest Beaux 1925. En tolkning av gardenia (utan att faktiskt innehålla den ömtåliga väldoftande vita blomman) med daggigt gröna noter och sammetsmjuk vanilj.
Mannen bar Serge Lutens Gris Clair, en maskulin lavendel, sval och med träiga inslag.
”Den är väldigt dyr och manlig”, hade jag visst sagt till mannen när jag provsprejade honom.
”Jag håller med”, sa mannens kollega idag när mannen berättade om doften.
”Att den är dyr?”, undrade mannen.
”Nä, manlig.”
Då blev mannen lite mallig. På ett mycket väldoftande och dyrbart vis.
Jag bar Gardénia från Chanel, skapad av Mademoiselle herself med Ernest Beaux 1925. En tolkning av gardenia (utan att faktiskt innehålla den ömtåliga väldoftande vita blomman) med daggigt gröna noter och sammetsmjuk vanilj.
Mannen bar Serge Lutens Gris Clair, en maskulin lavendel, sval och med träiga inslag.
”Den är väldigt dyr och manlig”, hade jag visst sagt till mannen när jag provsprejade honom.
”Jag håller med”, sa mannens kollega idag när mannen berättade om doften.
”Att den är dyr?”, undrade mannen.
”Nä, manlig.”
Då blev mannen lite mallig. På ett mycket väldoftande och dyrbart vis.
posted by Hedda at 21:00
3 Comments:
Åh, vad fantastiskt härligt att läsa om hela bröllopsäventyret! Jag kommer inte kunna jobba mer idag, den saken är klar.
Det låter verkligen som att det blev det perfekta bröllopet till slut, underbart!
Och stort Grattis till er båda!
Kram /Sara
Gardenia låter underbart. Det är en av mina favoritblommor och Chanel är ett favoritmärke. Det måste bara vara succé.
Makens kollega borde få en ros. :)
/Ingrid d.ä.
Tack Sara! Det har ju varit en lång resa... ;-)
Ingrid, kollegan är väldigt rar. Ska se till att hon får en ros.
Skicka en kommentar
<< Home