Trubbel i trekvartstakt

Jag måste erkänna. Jag tycker att bröllopsvalsen är astråkig. Att det ska vara ett nödvändigt inslag för bruden och brudgummen att röra sig till musik - oftast mot en av deras viljor - är för mig ett mysterium. Ibland kan det vara underhållande att se brudparet snubbla runt, men oftast är det bara en fem minuter lång gäspning. Melker Anderson i Let’s Dance var ju en sprudlande naturbegåvning i jämförelse.

Missuppfatta mig inte. Jag älskar att dansa! Jag har dansat sedan barnsben och kan klara allt från hambo till samba med hedern i behåll. När jag och min före detta man skulle dansa spelades introt till en klassisk wienervals (någon av Straussarna, jag minns aldrig vilken), sedan bröt vi med en tango - något som var mycket uppskattat och rev ner en hel del spontana applåder. Helt ärligt var det inte en tiopoängare, men det märktes inte så mycket. Vi såg ut som om vi visste vad vi gjorde, vilket vi inte gjorde efter en lektion.

Mannen och jag hade inte en tanke på att dansa nu. Vi stack in näsan i balsalen på the Rainbow Room, men insåg snabbt att det var proffsens territorium.

Dansar gör vi i ensamhet ibland ändå...



Mannen och kvinnan i the Rainbow Room ser ut att veta vad de gör.