Mama said knock you out

(Eftersom jag inte skrivit på en vecka har jag ett uppdämt bloggbehov. Och jag kommer inte att kunna blogga från och med imorgon – åtminstone inte på ett tag.)

Min största – och med tanke på Stockholmstrafikanterna inte helt irrationella– rädsla har varit att bli påkörd så här nära bröllopet. Tänk om jag bryter en arm? Ett ben? Eller värre?

”Benbrott, schmenbrott” säger fästmannen. ”Det är inga problem. En sådan liten petitess kommer inte att hindra oss.”

Skönt att höra att han skulle gifta sig med mig även om jag taffligt tar mig fram med gips under den förtjusande klänningen. Och ersätter den ena Manolon med en betydligt mindre chic Scholl.

Däremot lyckades Bridexena the Klutz knocka sig själv med en skåpsdörr på Sturebadet. Som tur är missade jag ögat med en lösfranslängd. Däremot är jag lite blå och öm. Jag har inte panik – än. Ärligt talat är jag mest glad över att slippa blodutgjutelse i själva ögat. En très petit blåtira kan jag alltid sminka över.

Det är som jag alltid har sagt: att gå på gym är farligt.

Åtminstone egot kan få sig en käftsmäll.