Hej, jag heter Hedda och jag är tidsoptimist

Jag måste erkänna en sak. Jag är tidsoptimist. Min blivande man är också tidsoptimist. På vår första ”lunchdejt” försökte jag vara tio minuter tidig – och kom alltså prick tolv. Fästmannen kom givetvis flåsande tio över. Och på den vägen är det.

Vi flänger iväg i med andan i halsen och har hunnit med bussar, båtar och flygplan i absolut sista minuten. Vid mer än ett tillfälle har vi precis slunkit in i kyrkan före brudparet. Som tur är får folk vänta på oss när det är vår tur.

Men fästmannen, som är förtjust i att fixa saker själv med varierande framgång, har fått för sig att vi hinner göra en massa saker på själva bröllopsdagen. Som att göra snittarna.
Ömsint förklarar jag att jag nog inte hinner. ”Hinner du inte?”, frågar han förvånat. ”Vigseln är ju inte förrän vid fyra. Vi har hela dagen på oss.”

Tur att en av oss har sjukdomsinsikt.