Inte ett öga var torrt

För många är intåget i vigsellokalen den mest storslagna entré de får göra i livet. Hundra par ögon följer vartenda steg fram till vigselförrättaren. Och minst femtio av paren tåras så fort första tonen av ingångsmusiken klingar. Med Pavlovsk reflex gråter jag så fort jag hör Mendelsohn. Sorgligt, jag vet.

Ett bröllopspar berättade om sin väg fram till prästen i strålande solsken för några somrar sedan. De gick hand i hand, nedför en backe, mot vattnet och bryggan där vi andra stod. Musiken strömmade ur högtalarna och gästernas tårar flödade. ”Det var så roligt att se er stå där”, berättar brudgummen ”Alla hade sina Chanel-, Gucci- och Diorsolglasögon på sig och alla var blöta på kinderna.”

Jag behöll min Valentinos på mig så länge som möjligt efteråt. Jag hade nämligen glömt det mest elementära i bröllopsmakeupväg: vattenfast mascara.