Eloping is the new black

Att rymma till exotiska destinationer och gifta sig är plötsligt superhett. Inte bara kändisar smyger iväg. Inte heller de som är inne på tredje äktenskapet eller är ljusskygga av skattetekniska skäl. Nix, det är helt vanliga brudpar som tröttnat på all hets och stress och som tycker att en barfotaceremoni på en fjärran vit sandstrand är lösningen. Underbart för dem, lite mindre roligt för släktingar och vänner som sett fram emot ett pampigt kyrkbröllop.

I bästa fall blir det fest efteråt, i många fall orkar brudparet inte det och firandet skjuts på en obestämd framtid. Inte för att jag klandrar dem. Som sagt, jag är frestad. Mycket frestad. Så istället för att drabbas av panik och vråla ”Aruba, Aruba, Aruba”, är mitt förslag att minska förväntningarna och kringarrangemanget, att försöka ta det med fattning och mod. För ceremonin och festen hör i mina ögon ihop. Och jag vill inte snuva någon på synen av min blivande man i en snygg svart kostym när han lovar att älska mig i nöd och lust.