Show me the money

”Ska vi inte skita i allt och bara gifta oss i smyg?” försöker jag övertyga min trolovade. Vi suckar över allt som ska planeras, fixas, bokas, sparas, kollas och dubbelkollas. ”Det är helt enkelt vansinne att bränna en summa motsvarande ett mindre afrikanskt lands BNP på en dag. OK att det blir en hejdundrande fest och ett minne för livet, men tänk så mycket roligt vi kan ha för pengarna. Smekmånad i flera månader. Märkesskor åt både dig och mig. Ett par Äggfåtöljer som du vill ha. Kanske en bil?”

Han, som på fullaste allvar önskar sig en Porsche i bröllopspresent, är frestad. Samtidigt VILL vi ju verkligen ha en underbar bröllopsfest. Det som fattas är inte viljan. Inte ens organisationsförmågan. Det är just pengarna.

Alltså har Operation Sparplan inletts. Ingen utgift är för liten för att granskas med lupp, ett billigare alternativ skakas fram och pengar stoppas i sparbössan. Alla inkomster kapas, nästan innan de hunnit lämna lönekontoret, och en rejäl del stoppas undan. Eeeh, SKA stoppas undan.

Det har till exempel lett till att vår normala X2000-resa till Göteborg blev en femtimmarstripp med mjölktåget via Örebro (och Örebro Södra, icke att förglömma). Och att jag inte ens kunde handla något på rean, eftersom jag kände hur det dåliga samvetet nöp till i kreditkortet ("En liten sladdrig Chloétopp är ju nästan två gäster till eller en halv sko eller flera flaskor hyfsat vin" viskar samvetet). Vi försöker komma på mer kreativa sätt att generera pengar också. Som inkomster från spel (oskyldiga trisslotter än så länge) och Blocket.

Vi har köpt två dubbla trisslotter. Hittills har vi vunnit sammanlagt hundra kronor, som vi givetvis kommer att köpa nya lotter för. Och förmodligen förlora. Men då får vi spara in på något annat istället. Till exempel mat.