En bruds mer eller mindre romantiska äventyr och öden – eller konsten att planera ett bröllop med stilen, sparkontot och sinnesfriden i behåll

måndag, februari 27, 2006

Milano, Miuccia och jag

Äntligen är jag hemma igen, med utarmat kreditkort, ett par extra kilon kring midjan och många nya kompisar i gardroben, varav minst ett par som skulle funka som alternativa bröllopsskor.

Jag och en makeupartist fann varandra backstage. Vi är båda septemberbrudar, upptäckte vi. ”Var är din förlovningsring?”, undrade hon och kastade sig över min vänsterhand. Jag förklarade att den släta vitguldsringen was it och att den stora (nåja) stenen fick vänta till bröllopet.

Hon hade hittat sin drömring dagen innan i en fantastisk antikaffär på Via Monte Napoleone ”där Miuccia handlar” och övertalat fästmannen att köpa den. Den gammaldags slipade runda diamanten var på 5,5 carat och jag antar att hennes fästman fortfarande kippar efter luft. Särskilt eftersom jag vet att den kostade som ett mindre italienskt fotbollslag. Men inte ens det gjorde en jetsettande sminkdrottning helt nöjd:

”Jag träffade Dita von Teese på Margarita Missonis fest igår. Hennes ring är på sju carat.”