Den vidskeplige och vigseln

Min saliga farmor var en mycket vidskeplig person. Nycklar på bordet och sånt var amatörmässigt. Nä, farmor hade långt mer avancerade vidskepelser, som att påfågelfjädrar inomhus betyder otur. Fast hur vanligt är det? Vem känner du som har någon form av dekorativa fjädrar inomhus, oavsett fågelart? Tänkte väl det.

När det gäller bröllop är det även ett minfält av saker som måste göras eller absolut inte får göras, annars är du och äktenskapet dödsdömda. Att se bruden innan vigseln är ett stort no-no. Att prova ringarna likadant. Och att sy sin klänning innebär att man kommer att gråta lika många tårar under äktenskapet som det finns stygn i klänningen. Mer otippat är det här skrocket från 1800-talet:

Nyårsdagen, måndagar, onsdagar och lördagar anses olyckliga för bröllop. Fredagen och söndagen äro bäst; också väljas dessa vanligen.

Sker vigseln i kyrkan och brudparet rider dit,
måste brudgummen hålla i betslet på sin bruds häst,
på det ingen må tränga sig emellan dem. Om någonting
förorsakar uppehåll på vägen, är det ett dåligt
förebud.

Den som på vägen till kyrkan äter eller sjunger,
vänder sin kärestas hjärta ifrån sig, och blir icke gift det året.

Ha, det sistnämnda förklarar en hel del. Plus att det är nu alla välta tårtbitar kommer tillbaka och spökar.