En bruds mer eller mindre romantiska äventyr och öden – eller konsten att planera ett bröllop med stilen, sparkontot och sinnesfriden i behåll

fredag, oktober 21, 2005

Friericentralen

Jag håller mig kvar i romantiska New York. Där finns faktiskt en restaurang som är mest känd för sina frekventa frierier. På One if by land, Two if by sea är det så vanligt att folk faller på knä att ingen höjer på ögonbrynen. Det är till och med så att en flicka har all anledning att bli putt om en middag i det gamla vagnsskjulet inte leder till en gnistrande ring på vänsterhanden. Och priserna lär vara sådana att även vanliga gäster tvingas ner på knä när de får notan.

Vad sjutton fick de namnet ifrån? Jo, i Longsworths dikt beskrivs Paul Reveres rytt under frihetskriget. Där hade den gode Paul bett sin allierade att med antal lanternor i en kyrka i Boston varna varifrån britterna tänkte anfalla.

För lite förvarning är aldrig fel. Öppen spis, levande ljus, mjuk pianomusik, diskret service och en nervös pojkvän – ja, det är bra tecken på att ett frieri är nära förestående.

2 Comments:

Anonymous Anonym said...

Men blir det inte oromatiskt om man friar på ett sådant "vanligt" ställe?

9:07 fm  
Blogger Hedda said...

Romaniskt kan det fortfarande vara, men synnerligen fantasilöst.
Och ingen törs ju ta med en date dit om det inte är något "särskilt" på gång.

Det viktigaste tycker jag är att ett frieri är personligt. En väninna blev friad till på trappstegen till i hennes ögon världens mest romantiska byggnad - huvudbiblioteket på Harvard. Märkligt, men sant.

10:01 fm  

Skicka en kommentar

<< Home