Den som väntar på något gott…
I New York, pre-förlovning, hamnar vi bredvid två killar en sen lördagslunch på ett trendigt franskt brasserie. När de frågar om vi är gifta uppstår en pinsam tystnad. Genast inser de att här finns potential att ha lite skoj.
Efter några glas vin behöver jag uppsöka damrummet. Väl tillbaka undrar servitören om jag vill ha ett glas champagne. När har jag någonsin tackat nej till ett glas champagne? Men jag avböjer och dricker istället lite vatten. Pojkvännen ser ut som ett åskmoln och jag har ingen aning om varför.
Kvävda fniss hörs från bordet bredvid. I det obevakade ögonblicket har killarna sagt till kyparen att min älskling tänker fria. Eftersom det är USA, och dessutom med romantiska fransmän, är alla oerhört välvilligt inställda. Everybody loves a lover.
Då är måttet rågat för den hetsade pojkvännen, som vrålar ”I will not pop the question!” medan han taktfast trycker pekfingret i bordet för att understryka varje stavelse.
Hela restaurangen tystnar och vänder sig om. Och ser mitt rodnande ansikte bakom pojkvännens ilskna rygg. Ja, hej hej, det är jag som är ofrieribar.
Men jag överlevde den förnedringen. Och pojkvännen friade. På sitt sätt. På vårt ställe.
Efter några glas vin behöver jag uppsöka damrummet. Väl tillbaka undrar servitören om jag vill ha ett glas champagne. När har jag någonsin tackat nej till ett glas champagne? Men jag avböjer och dricker istället lite vatten. Pojkvännen ser ut som ett åskmoln och jag har ingen aning om varför.
Kvävda fniss hörs från bordet bredvid. I det obevakade ögonblicket har killarna sagt till kyparen att min älskling tänker fria. Eftersom det är USA, och dessutom med romantiska fransmän, är alla oerhört välvilligt inställda. Everybody loves a lover.
Då är måttet rågat för den hetsade pojkvännen, som vrålar ”I will not pop the question!” medan han taktfast trycker pekfingret i bordet för att understryka varje stavelse.
Hela restaurangen tystnar och vänder sig om. Och ser mitt rodnande ansikte bakom pojkvännens ilskna rygg. Ja, hej hej, det är jag som är ofrieribar.
Men jag överlevde den förnedringen. Och pojkvännen friade. På sitt sätt. På vårt ställe.
posted by Hedda at 14:48
3 Comments:
Underbart. :D
Tack för ett stort, hjärtligt skratt:-D
Förstår för all del att det inte var så kul just då...för varken dig eller din käre fästman. Men...skriii,skratt:-)
Har en liknande historia. På resa i Indonesien för rättså precis ett år sedan, under vilken jag hade planerat att, vid en då ännu obestäm tidpunkt, "pop the question", tillbringade vi en del tid i en viss hotellbar. Bartendern i denna bar var en hyperromantisk, indonesisk kille som drog igång en propagandakampanj för att jag skulle just "poppa frågan". Han tjatade till den milda grad och frågade dessutom senare min tilltänkta om jag fallit till föga för hans övertalning än. Jag hade hela tiden ringarna i fickan och om det inte varit för att han var så bedårande romantiskt naiv hade jag blivit smått irriterad. :-) Nu fick jag bara lov att skjuta på det hela nån vecka tills vi var i Singapore, för att det inte skulle bli lite, eh, konstigt. :-)
Skicka en kommentar
<< Home