Klänningsiklämmande?

- Du har inte skrivit på ett tag, kvittrar söta fästmön i telefon. Nej, jag vet. Förlåt, alla förväntansfulla bröllopsbloggläsare! Jag har haft för mycket att göra och för lite energi till allt bröllopsrelaterat.

Det verkar som om alla har gett upp hopp om bröllop mellan mig och fästmannen – inklusive klänningens pappa. Han hade träffat en gemensam vän för några veckor sedan och frågat denne hur det var med mig. Och fästmannen. Och om det skulle bli något bröllop. Min vän hade stammat fram något och ringt mig dagen efter.

Så idag gjorde jag slag i saken. Stärkt av ett glas vin på Lisapåtorget gav jag mig ner till hans ateljé och pratade klänning. Han drog fram skissen han gjorde i vintras (våras?) och jag är fortfarande mer än förälskad.

Gemensamme vännen som följde med pekade mycket diplomatiskt ut att den sladdriga satängen är allt annat än förlåtande mot de utbuktningar en kvinna i sina bästa år har utvecklat. Hallå? Vet någon hur mycket fois gras, baguetter och bubbel som krävs för att skulptera fram sådana vackra valkar?

Men snart kommer måttbandet obarmhärtigt fram. Det får bli korsetthetsjakt i London nästa vecka.